Tiden går så himla snabbt men det känns ändå som en evighet. Ibland hinner jag inte med mig själv riktigt. Jag gör saker, säger saker, förväntar mig saker utan att ens tänka efter. Och det är inte förren sen, i efterhand som jag ångrar mig och kommer på hur jag skulle kunna gjort allting annorlunda. Jag har gjort så allt för många gånger och konstigt nog lär jag mig aldrig av mina misstag. Men jag är sån. Jag kan göra om samma sak om och om igen utan att lära om. Synden straffar sig själv sägs det ju och jag antar att jag får ta åt mig av det återigen. Sånt klantarsle som jag är. Jag ska aldrig någonsin lita på någon annan än mig själv i fortsättningen. Fine. That's it. Försök förstå det nu LOUISE.