Lika tom som din lägenhet är, lika tomt är mitt huvud. Jag sitter och väntar och tänker att snart rycker du upp dörren och gör samma hederliga försök till att skrämma vettet ur mig. Men det kommer aldrig hända igen. Och här sitter jag, ensam och tom. Tom på ord. Tom på förmåga att förstå. Förstå varför, förstå överhuvudtaget. Max min ängel, när kommer du hem igen?